En sån jäkla lyx

_S8Q9111

Att kunna genomföra den här motorcykelresan runt en stor del av  jorden är en dröm som går i uppfyllelse, ett äventyr och definitivt en en gång i livet händelse.

Många av oss, gör från tid till annan saker som i sig utgör tecken eller bevis på hur utomordentligt priviligierade vi är. Många gånger ser vi inte det, kanske för att vi är så vana vid det eller för att vi inte förstår. Inte sällan är vi för upptagna av att titta på de som av olika anledningar har förutsättningar att genomföra än mer iögonfallande aktiviteter. Det är ett effektivt sätt att slippa känna tacksamhet, en känsla så oerhört behaglig men dessvärre tveeggad med en bitter men nyttig eftersmak. På något sätt kräver känslan av tacksamhet att vi är införstådda med att vi befinner oss i en priviligierad situation dvs att andra inte har samma möjlighet. Ty om alla hade tillgång till samma privilegium så hade vi snarare sett det som en rättighet än något att vara tacksam för.

När man då skall ge sig ut på en sån här lång och speciell resa står det utom all rimlig tvivel att det finns all anledning att känna en enorm tacksamhet över att möjligheten faktiskt finns att göra det på riktigt, att inte bara drömma, läsa böcker och surfa Youtube klipp. Vi kan faktiskt genomföra det här, sonen och jag. Herrejävlar säger jag bara!

Därför måste vi också nu på allvar titta på tacksamhetsmyntets baksida och konstatera att det finns människor (och djur också för den delen) vars tillvaro är så oerhört mycket svårare än vår egen. Känner därför att vi inte kan genomföra en sådan här grej med gott samvete om vi inte samtidigt gör något för några av dem som just nu sliter hårt med sin egen överlevnad.

Min uppfattning är att det spelar ingen roll vad vi gör, var vi hjälper till. Vi kan rädda valar eller noshörningar, stödja cancerforskning, ge katastrofhjälp, kämpa emot politiskt förtryck och tortyr eller hjälpa svältande. Det spelar inte så stor roll vad vi gör bara vi gör nåt. Många väljer att handgripligen hjälpa till. Att lägga ner sin egen tid, energi, blod, svett och tårar. De är för mig de verkliga hjältarna. Men för de flesta av oss, inklusive undertecknad så handlar det om att skänka pengar vilket i och för sig är en nog så viktig del. Kanske skänker vi bara inte tillräckligt. Kanske har vi i Sverige blivit förlamade av välfärdsstaten där vi köper oss fria ifrån ansvar med hänvisning till det höga skattetrycket. Men kanske borde vi, varje gång vi gör något som så tydligt visar hur jäkla bra vi har det också stoppa en slant på ett konto för något som ligger oss varmt om hjärtat.

Jag och Gustaf har beslutat oss för att göra en insamling till SOS Barnbyar och mer specifikt deras verksamhet i Siem Rep, Kambodja. Kambodja är alltjämt ett fattigt land där en tredjedel av befolkningen lever på mindre än USD 1,25 per dag och 6 av 10 saknar tillgång till rent vatten. Jag är fembarnsfar och kan se på mina barn och konstatera att de har det bra. Jodå, de har sina motgångar de också men på det stora hela har de ett gott liv med en ljus bild av sin egen framtid. Den största fasa som förälder måste vara att inte kunna sörja för deras uppväxt, skydda dem, hjälpa dem, ge dem trygghet, tak över huvudet, mat, skola och framtidstro.

För det andra så har jag efter många års arbete i Asien funnit luckor i de Code of Conducts i princip alla västerländska företag med lite självaktning nyttjar sig av när man handlar med utvecklingsländer. Vanligtvis innehåller dessa Code of Conducts förbud kring barnarbete, många gånger så högt upp som till 16 år och det kan ju på pappret kännas som en bra lösning. Problemet är bara att anledningen till att barnarbete förekommer är att barnens familjer är så pass fattiga att man behöver barnens inkomster. Att då helt stänga ute dessa barn ifrån arbetsplatserna löser egentligen inte problemen. Det riskerar istället att göra situationen värre med risk för barnen hamnar i prostitution eller hos mindre nogräknade arbetsgivare. Ansvaret bör därför rimligen utökas för att Code of Conduct skall bli riktigt bra och som västerländsk företagare i regionen får jag ju börja med mig själv.

SOS Barnbyar arbetar med föräldralösa barn i fattigdom som saknar föräldrar och ger dem en bra start i livet med skola, trygghet och i bästa fall en ny familj.  Vi kommer under vår resa att ta oss till Kambodja, Siem Rep och besöka SOS Barnbyar och projektet vi valt att stödja. Förhoppningsvis blir det både film och podcast från platsen och för sponsorer föredrag efter genomförd resa.

Vårt mål är högt ställt! Vi vill samla in SEK 500.000. Där delar kommer ifrån oss själva och delar ifrån näringslivet. I kommande Blog kommer vi att beskriva SOS Barnbyar projekt såväl som fundraiser och sponsorupplägget.

Talk soon,