Zen and the art of motorcycle maintenance

20170505_204510 (2)

Efter offroadkursen i Lidköping hos Touratech var det dags för cyklarna att få sin första och innan resan sista service. Vid sidan av de normala serviceåtgärderna hade cyklarna fått sig ett par törnar av min och Gustafs bryska behandling under kursen. Tro nu inte att vi tog cyklarna till gränsen av deras förmåga, det var snarare cyklarna som tog oss till gränsen av vår förmåga och det fick de sota för. Vi vurpade på alla upptänkliga sätt vilket fick backspeglar och lyktglas flyga all världens väg. Även den vackra olivgröna lacken fick sig ett par repor. Touratech,  hade motorcyklar (BMW GS) till uthyrning för kursen vilket de flesta deltagarna klokt utnyttjade men min uppfattning är den att för vårt vidkommande så måste vi lära oss hantera våra cyklar och den bistra sanningen är att de lär få sina törnar ändå före eller senare och efter målgång i Göteborg lär de knappast vara i utställningsskick. Enda frågan är väl egentligen vilka som kommer att vara störst vrak, vi eller motorcyklarna.

Hursomhelst, cyklarna är nu servade och alla spår efter misshandeln, nåväl nästan alla, är nu borta. Den sista  extrautrustningen är påmonterad.  Det saknades bara ett par ting, reservdunk, första förband och hållare för vatten. Cyklarna är nu så klara de kan bli. Det är konstigt hur snabbt man etablerar en relation med sin cykel. Det är inte som att äga en bil, på något sätt blir det en närmre relation med en motorcykel än med en bil, om man nu kan tala om en relation med ett dött ting. Ett problem kvarstod dock, jag måste lära mig i vart fall grunderna i att sköta cyklarna. Jag måste lära mig underhåll, oljebyte, filterbyte, laga punktering mm. Shit will happen, det kan man nog vara säker på. Johans MC har hela tiden varit tillmötesgående och stöttat Gustafs och mitt projekt och gick med på att ge mig en kort utbildning. Jag spenderade ett par timmar i verkstaden med min cykel och en servicetekniker med ett gudabenådat tålamod. Likt en kulspruta matade jag under två timmar honom med frågor om än det enda och än det andra. Det gjorde nytta, jag lärde mig en del viktiga moment, fick klart för mig vilka verktyg och reservdelar vi skall ta med oss men kanske allra viktigast är att jag inte längre känner mig rädd att ta i cykeln och börja skruva. Nån mekaniker är jag inte men betydligt bättre förberedd måste jag nog ändå säga.

20170505_204515 (1)

Nästa steg var att förbereda transporten av cyklarna, från Göteborg till Hong Kong och efter mycket om och men blev det klart. Utskeppning lite tidigare än planerat faktiskt bättre detän att inte få dem igenom Hong Kongs tull i tid. Sedan är det dessvärre så att man inte bara kan skicka cyklarna som de är utan det krävs att man stoppar dem i en låda. Mina vänner och arbetskollegor sedan 25 år Göran och Mats, två av de händigaste gossarna jag någonsin stött på förbarmade sig över mig och byggde en trälåda till varje cykel. Jag antar att de kände att det var lika bra att hjälpa mig då de nog aldrig kan glömma när jag en gång för länge sedan skulle bygga en kaninbur till min dotter som de råkade få se och som fortfarande ger deras händighetshjärnor mardrömmar. Jag är grymt tacksam för deras hjälp och hjälp blir det svårt att klara sig utan då jag inte spenderar mycket tid i Sverige. SOS skall få en slant i deras namn, det kom vi överens om.

20170506_125230 (1)

Jag fick också lära mig att maxhöjd för lådan till en flygtransport av cyklarna är 1.600mm vilket betyder att vindruta och backspeglar måste avmonteras för att få plats. Vidare krävs en väl tilltagen inspektionslucka. Totalt kommer varje cykel inklusive emballage att väga omkring 460kg. Viktigt också att tanken är tom på bensin och att däcken inte är fullpumpade med luft, de kommer ju att svälla med tryckförändringen. Och så får man se till att det finnns möjlighet att köra in en handtruck under lådan. Skall man sedan skicka lådan till länder som tex. Australien skall man vara medveten om att trät måste vara behandlat emot skadedjur med tillhörande dokumentation och stämplar annars släpps inte trälådan in. Sedär ja, där var lite tips för den som e sugen att sätta hojjen i business class.

Cyklarna kommer packas och flygas ut omkring den 1a juni och nu återstår för mig en del pappersarbete. Sedan är det bara att vänta på att cyklarna anländer Hong Kong. Det börjar närma sig……………..

 

Åldersbestämning är inte alls svårt

wp_20160805_23_58_21_pro

Läser i den svenska pressen spaltmeter efter spaltmeter kring svårigheterna att fastställa ålder. Det kan näppeligen vara så komplicerat som dom påstår. Läkarvetenskapen har med tämligen fast hand placerat in mig i vilket fack jag tillhör och det verkade inte vara särskilt svårt alls.

1. För sisådär ett och ett halvt år sedan fick jag när jag var ute och sprang, inte varje gång tack och lov men lite då och då, ont i en av mina vader. Det kom och det gick och till slut var det dags att gå till farbror doktorn och få en diagnos. Med tvärsäker stämma fastställde han att jag pga min löpträning belönats med gubbvad. Jaja, det var ju det man ville ha. Svårt att hävda en yngre ålder när man nyligen fått papper på en gubbvad.  Minns att min mamma i min ungdom och hennes bekanta klagade på liktornar, vart tog dom vägen? dom som kurerades med Scholl plåster som såg ut som små donuts. Nädå, nu är det gubbarnas tidevarv, nu e det gubbvad.

2. Som om det inte räckte med det så lyckades jag med konststycket under sommarens thaiboxningsträning i Thailand att under ett sparringpass slita av hälsenan. Första kommentaren var naturligtvis en jäkla gubbåkomma.

Jaha, min åldersbestämning har ni jävlar inga problem med. Gubbe är tatuerad i pannan och nu fastställd genom korsvis tabulering av fler än en åkomma.

Hälsenan var så pass trasig att jag nu kan stoltsera med två skruvar i hälbenet och två klammer i vaden. Blir väl så på gubbar kan jag tro. Rehaben tar tid men mitt mål har varit att vara tillbaka på min motorcykel i tid att köra Distinguished Gentlemens Ride (en gubbkortege) den 25e september och det ser ut som det skall kunna gå vägen men jag säger inget till min läkare, han gillar inte den iden. Han tycker jag skall ta det lite försiktigt, tänka på min ålder……

Hursomhelst, oavsett avsliten hälsena och gubbvader så ser jag inga som helst hinder för att Pops & Frog inte skall kunna genomföra sin långa resa nästa år. Rehaben skall sedan länge vara avklarad, min robocopstövel uppeldad och kryckorna ett minne blott. Kanske, kanske kan gubben tom börja thaiboxas igen för det e väl hur man känner sig, eller?

Its not about the bikes, its about getting closer

wp_20160509_14_55_23_pro

Lots of adventure travellers, bloggers and websites are very much focused on the bikes, about the art of motorcycling, about technical stuff, equipment.

Honestly, do we care?

Yes, to some extent we have to. Its important to learn a bit. However, Pops & Frog is not about that, the bikes are a tool to get closer. There is hardly any better means of transportation that allows you to get as close as a motorcycle will. Just as there is nothing which gets u as far away as an airplane. By closer I mean closer to the roads, closer to the nature, closer to the people, closer to the smell, the weather, the food, the music, the air, the culture, each other, need I go on?

Pops & Frog is primarily about all that. Sure, there will most likely be bike talk as well, especially during the preparations. Getting the right gear together is an important part if you want to be able to focus on the other stuff, especially for us who have absolutely nothing. Currently we focus on getting the small stuff, stuff we need but for which it doesn’t make any sense to look for sponsors. We have done some major investments though which I will tell you about soon, stuff I am now trying to master. Well master is really far from the truth actually, trying to handle at 25% of its capacity is closer to the truth.

Anyhow, don’t let all this gear talk fool you, the stories we want to tell are about people, sceneries, smell, food, each other, weather, culture, our fundraiser, music etc. (I’m repeating myself again, sorry about that) from parts of the world we don’t hear much and hopefully from a different perspective. If you are only interested in motorcycles Pops & Frog might actually be a bit boring. We are not great at riding bikes – useless offroad and Frog is getting his license as we speak! This needs to be improved before the trip, stay tuned for our level upgrade on that one. We are useless mechanics and cant even fix a flat tire. We really need to fix that. We have to improve on many points really – after all, we don’t have 3 years do this trip – WE HAVE 70 DAYS!

When those 70 days are over, I probably wont want to look at the bike let alone ride it. Maybe I want to blow it up with dynamite and when I later on think back of the trip it wont be bikes I think about or the great tents, it will be the experiences we shared and how that affected us. People we meet will have a much greater impact on us than the cylinders of our bikes even though its the bikes that make it possible.

Talk soon, I have lots to write about now when things start moving. Next text will be about my recently ruptured tendon………………………………..

 

Tattaaaa