Myanmar – Eller e det Burma eller?

 

corrDSC01702

Låt mig först börja med att klargöra en sak. Kalla det vad du vill, Burma eller Myanmar. Själv använder jag Mynmar som egentligen är namnet på den största etniska gruppen i landet. Inte helt okontroversiellt då de inte varit så snälla emot andra etniska minoriteter. Å andra sidan Burma är snarare ett västerländsk påfund. Så, som sagt, använd vad du vill.

corrDSC01691
Redan på den Thailändska sidan emot Mynamar mötte min guide upp. Trots iklädd elegant sarong hoppade han flinkt upp på min moppe och tillsammans körde vi över bron till Myanmar. Där väntade hans två guidekompisar, herregud, ett helt jäkla fotbollslag. Om jag skall gissa så var en chaufför, den gissningen var inte så himla svår, den andra, han som mötte mig först, var nog egentligen guide och den tredje snubben var nog där för att hålla ett öga på ekipaget. Ett av militären tillsatt förkläde. Himla sympatiska människor men varför i helsikke tre stycken?

corrDSC01675
Jodå, de kom att bli mina guider under min vistelse i Myanmar. Aningens overkill men, då får man ha i åtanke att Myanmar varit en fullständigt tillsluten militärdiktatur fram till 2010, 2011. Att då kunna resa igenom landet på sin egen motorcykel om än med ett fotbollslag av förkläden måste ändå anses som ett stort steg framåt. Man skall nog tacka Aung San Suu Kyi för det.

corrDSC01689

Här gör man palmolja i denna mojjängen
Nu tror kanske alla att Aung San Suu Kyi har makten i Myanmar eftersom hon officiellt sitter med en stark majoritet men det är nog dessvärre tämligen långt ifrån verkligheten. När jag talar med befolkningen om hur de ser på det hela säger dom att militären fortfarande sitter på 60% och Aung San Suu Kyis parti på 40%.

corrDSC01684

Å här destillerar man palmbrännvin, gott? Näh

Trots att Mynmar har tillgång till omfattande naturresurser är det ett oerhört fattigt land (plats 145 av 188). Det känner man med en gång man kör in. Priset för en kass militärdiktatur syns med en gång man börjar resa runt. Befolkningens välstånd har liksom inte varit i fokus. Fattigdomen är uppenbar när man kör igenom byarna som ofta ligger utefter vägarna. Ingen el, Inget vatten och enklast tänkbara skjul som hem. En grym skillnad jämfört tex med Thailand.

corrDSC01719

 

corrDSC01656

 

corrDSC01660

corrDSC01664

 

corrDSC01649
Nästan omedelbart när jag kom in i landet kände jag för första gången i mitt liv att nu är jag i Djungeln, på riktigt i Djungeln. Det var en väldigt cool känsla faktiskt. Vägarna som skar om än vingligt igenom dessa djungler var i anständigt skick men stördes av åtskilliga checkpoints. Ibland för att bara kontrollera vad vi höll på med, kontrollera diverse tillstånd och ibland för att ta ut en avgift för genomfart. Även om jag aldrig kände mig hotat var det ändå på något sätt obehagligt då många av dessa checkpoints leddes av 20-25 åriga grabbar. Lite som oberäknerliga ungdomsgäng om ni förstår vad jag menar. Missförstå mig inte nu, ingenting hände, ingen var hotfull, allt flöt på fint men det kändes ändå fel. Jag kanske bara är paranoid.

corrDSC01715
Landet var ändå en grym upplevelse. Landsbygden och djungeln är så vacker och människorna är väldigt positiva. Kände nog att jag hade fått en bild klar för mig tills jag nådde Naypyidaw, Myanmars nya huvudstad. Militären flyttade helt enkelt huvudstaden ifrån Yangon (Rangoon) till den betydligt mindre staden Naypyidaw 2007. Sannolikt för att det började bli svårt för militären att hålla kontrollen och skydda sig själva i Yangon. Mycket lättare ifrån en mindre stad. Men, inte bara så att man flyttade huvudstaden, man gjorde också om staden till ett monument över sig själva. Denna halvmiljonstad har tillfartsleder eller egentligen autostrador med 8 filer i varje riktning fyllda med stora statyer, fontäner etc. Allt till en stad som inte innehåller mycket mer än olika mer eller mindre pampiga regeringsbyggnader. Naypyidaw är ett stort ingenting, en liten överdådig stad i absolut västerländs nivå eller bättre bara för det politiska etablissemanget som måste kostat en absolut förmögenhet att uppföra, pengar som hade behövts så väl ute i landet. När man suttit i timma efter timma på på sin motorcykel och sett den ena fattiga byn efter den andra och plötsligt hamnar på en 16filig motorväg (jag överdriver inte ens, det är 16 filer) så känns det overkligt, som en hägring. Det går inte att förstå. Då skall jag också tillägga att det inte är någon trafik. Autostradorna är helt öde. Myanmars befolkning har inte råd att ha bil. En fil i varje rikting hade varit mer än nog. Fan så fel det kan bli.

corrDSC01720

Tex skulle denna mannen och hans familj kunna behöva några spänn till
En gång i tiden invaderade Myanmar Thailand men nu är Thailand en ekonomisk stormakt i regionen och hämtar mycket av sin arbetskraft ifrån Myanmar som är betydligt billigare än dito Thaländsk. Tex utgörs merparten av Thailands byggnadsindustriarbetare av arbetare ifrån Myanmar.

corrDSC01639

På åtskilliga ställen runt Myanmar finner man dessa buddhistiska parker med hundratals statyer i. Detta en av de mer berömda.

Aung San Suu Kyi har verkligen en utmaning. Landet har visserligen visat framsteg, utvecklingen går onekligen framåt, turismen och investeringarna ökar. Tom jag fick åka dit och spendera lite pengar men det är en lång väg att gå. De där guiderna förresten är inte gratis, de får man betala dyrt för.

corrDSC01637

MEN! Faktum är att jag trots allt mitt gnäll är oerhört tacksam att jag fick resa igenom detta oerhört vackra land och jag är övertygad om att mitt tillstånd att göra det är ett tecken på att landet är på väg i rätt riktning.
Det här blev kanske inte så mycket ett resebrev som en politisk betraktelse men så får det vara. Bifogade bilder får visa allt vackert jag såg och ge en bild av livet i Myanmar.

Tattaaaaaaa

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *